vila i frid

6/5-2013, en solig och skön majdag lämnade du oss för att bli en ängel och återförenas med mormor.

Morfar. Så oändligt många ord som beskriver dig, som förknippas med dig.
I 90 långa år, orkade du med livet på jorden. Och du gjorde det med bravur.
Kämpade och krigade dig igenom detta som kallas livet, och du har varit med om så mycket.
Jag har fått dela sexton av dina år på jorden med dig, och jag är så glad för den tid jag fick.
Allt vi gjort, alla stunder vi spenderat tillsammans.

Alla fisketurer där du låtsades att det nappade genom att rycka i mitt spö. 
Alla gånger jag och Klara gick hem till dig efter skolan och åt rån eller godis eller korv med bröd.
Alla gånger jag suttit hos dig, lyssnat på samma historier om och om igen men ändå nickat och låtsas att jag var intresserad.
Alla fia med knuff - partier som vi spelat ända tills du knappt kunde se spelpjäserna.
Alla gånger du rabblat dina tretton syskons mellannamn.
Alla gånger du ratat grönsakerna på tallriken och kastat ut de till "skatera"
Alla telefonsamtal vi har haft, när du alltid svarat "Svärd! Nemen, är det lilla Moa?"
Alla gånger jag sagt till dig att du inte ska röka, men du bara invänder att du har rökat i så många år och fortfarande lever

Men någon gång är det slut, någon gång tar även de finaste sagorna slut.
Till slut försvinner man.
Och morfar, du ska veta att det du gjort i livet är något som jag inte vet om någon på
denna jord skulle kunna göra lika bra igen. Du var verkligen en idol och en hjälte, alltid
med ett leende på läpparna och glädje i det russinrynkiga ansiktet.
Jag gråter så det känns som mina tårar tar slut. Förstår inte hur det kunde gå så fort, så fort.

För bara några veckor sedan pratade jag med dig i telefon, kramade dig och satt i ditt hus, på din kökssoffa med mina fötter i ditt knä.

Inte visste jag väl då, att du plötsligt skulle vara borta?